Att uppfostra barn är bland det svåraste jobbet man kan ha. Man vet aldrig om man gör rätt för stunden eller i längden heller för den delen. Som förälder har man ångest och vånda över både det ena och det andra, det hör liksom föräldraskapet till. Man brukar säga att små barn är lika med små bekymmer. Det stämmer väl visserligen, men som småbarnsförälder kan det bli rätt irriterande att höra. För varje tid har ju sina problem. När man befinner sig mitt i småbarnsåren så är ju de problem man upplever då väldigt jobbiga, för man är precis mitt i det. Då blir det ganska trist att hela tiden höra att det blir värre när barnen blivit äldre.
En förälder oroar sig alltid
När sedan barnen vuxit upp och kommit upp i tonåren kommer självklart större och fler saker att oroa sig för. Har de det bra där de är? Hur ska de ta sig hem från festen? Har de sina vänner med sig när de går hem för att slippa promenera ensamma hem? Många saker kommer hålla en vaken som tonårsförälder. Man slutar ju heller inte automatiskt att oroas bara för att ens barn har blivit vuxna och flyttat hemifrån. Som mamma eller pappa kommer du alltid att tänka på och oroa dig för ditt barn. Det bandet bryts inte plötsligt en dag för att barnet blivit vuxen. Det enda du kan göra är att hoppas att du lärt dina barn tillräckligt och älskat dem ordentligt för att de ska kunna bli självständiga som vuxna.
Att klara av livet på egen hand
Alla föräldrar vill att ens barn ska må bra och klara sig när de flugit ur boet. Det är ju det som är en förälders uppgift när det gäller barn. Att se till att de blir självständiga varelser som klarar av livet på egen hand en dag. Kunna hantera ett jobb och kanske eventuellt en familj. Där vill man inte behöva känna att man har misslyckats som förälder. Många curlar sina barn alldeles för mycket idag genom att inte låta dem ta något ansvar alls.